Biblioteken i Jämtland/Härjedalen

När Alex föddes hade hans pappa redan ett helt liv bakom sig, vuxna barn i tidigare äktenskap, jobbat med Lennart Hyland, umgåtts med Zarah Leander och slagits mot ryssen under finska vinterkriget. Alex pappa var inte som kompisarnas pappa. Alex far var gammal.

Alex har inte orkat besöka torpet i Värmland sedan hans pappa gick bort. När han till slut återvänder väcks starka minnen till liv, somliga gamla och bekanta, andra nya och helt oväntade även för honom själv. Utan direkt eftertanke börjar Alex samla på minnena, det blir en daglig rutin och snart har han hundratals minnesfragment i anteckningsboken. Här har de vävts samman till ett slående ömsint, vemodigt och kärleksfullt porträtt av en far. Och en stark berättelse om hur det är att växa upp med en åldrande förälder.   Redan som barn reflekterar Alex över att hans pappa inte kastar upp honom i luften och busar med honom som hans kompisars pappor gör. Och som ung vuxen bär han en ständig oro för att pappan ska gå upp mitt i natten och råka trilla. Mer än en gång har det hänt att han fått lämna krogkön för att i ilfart åka hem och hjälpa pappa. Och istället för att komma hem på den årliga kräftskivan får han och fadern vänja sig vid att ses på ålderdomshemmet med insmugglade kräftor och whisky. Efter begravningen kämpar Alex med sina egna känslor och han blir en mästare på att stänga av dem, tills en dag då det inte går att hålla  tillbaka längre.   I Skynda att älska får läsarna möta en ny sida av Alex Schulman långt från den skoningslösa satir som hans krönikor och bloggtexter kännetecknas av. Vemod och sorg blandas med humor och oceaner av kärlek. En gripande berättelse om en far och en son och deras kamp mot tiden.   Allan Schulman gick bort 2003, Alex var då 27 år, Allan 84.