Biblioteken i Jämtland/Härjedalen

Barn som dör ifrån en, kan det finnas något värre? Det kvittar om det så tar fem år eller fem dagar. Närvaron är precis lika smärtsam och intensiv. Det här är Michael Fernquists berättelse om att mista två barn vid olika tillfällen, om sorgen som överskuggat allt och hans sätt att hantera den och livet.

Som tvååring drabbades Michaels son Thomas av blodcancer. Fem års berg-och-dal-bana följde där Thomas kämpade för sin överlevnad samtidigt som han ville leka som andra barn. Lättnaden av friskförklaringar avlöstes av mardrömslika nya sjukdomsutbrott. Familjen kämpade. Thomas kämpade. Till slut blev det för mycket.

Drygt nitton år senare föll Michaels 15-åriga dotter Natalie av hästen och slog i huvudet. Under fem dagar pendlande familjen mellan hopp och förtvivlan. Slutet blev värsta tänkbara. Natalie vaknade aldrig.

Michael skriver: Thomas och Natalie, mina barn - ni fattas mig! Sorgen har varit en lång, mörk resa, in i smärtan. Nu vet jag att jag måste leva vidare. För min skull. För livets skull. Med sorgen. Med kärleken. Med fina minnen och hopp för framtiden. Jag älskar er!

Michael Fernquist är född i Söderhamn och bor utanför Gävle. Han är pappa till Simon, Thomas som blev sju år och Natalie som blev 15 år. Sorgen efter att ha mist två barn vid olika tillfällen drev honom att skriva om sina upplevelser. Som en befrielse och för andra att lära av.